Idag publicerar därför SN det man menar är samtliga artiklar i hela härvan för att läsarna ska kunna bilda sig en egen uppfattning i frågan. Och kanske lite för att belysa hur balanserad rapporteringen varit. Och hela raddan av artiklar speglar närmast något av en personlig vendetta mellan tidning och landsting. Balanserad rapportering? Nänä! Att det därutöver skulle vara samtliga artiklar ifrågasätts av soppans första offer, det avgångna landstingsrådet Jörgen Danielsson och även om det är en partsinlaga är det intressant att notera hur SN valt att utlämna artiklar där landstinget verkligen försökt försvara sig. Hur var det nu med den pressetiska hållningen att låta alla parter komma till tals. SN kanske glömde bort det. Ett tips, kolla regel 13. (Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter.)
Vad som är intressantast är väl att SN valt att bedriva opinionsbildning på nyhetsplats. Och att kravet på saklighet förefaller vara ett fritt valt arbete. Att det den grävande journalistikens oförmåga att se när en story inte håller redan gräver journalistikens grav känns rätt uppenbart. Men ändå, det är rätt fascinerande att följa det publicistiska självmord SN just nu ägnar sig åt. Någon som undrar ur vad som journalistförakt föds?
