fredag 29 april 2011

Journalisten - en konspirationsteoretiker?

"En journalists uppdrag är att söka sanningen."
Så långt går det att hålla med Joe Sacco, aktuell med en bok om de ockuperade palestinska områdena. Fast han säger något mer som är betydligt mer oroande för en strävan mot mer objektiv journalistik.
"En journalists uppgift är inte att ställa sig i mitten av två positioner"
Hoppsan! Det är ju precis och exakt vad journalistens uppgift faktiskt är. Eller borde vara. Skildra verkligheten såsom den uppenbarar sig, spegla vad som sker och undvika att ta ställning för någon part.
En sanning är aldrig absolut och innehåller fragment från bägge sidor i exempelvis en konflikt. För att skildra sanningen så nära sanningen som möjligt måste journalisten befinna sig i mitten av två positioner. Annars är denne en informatör. Någon vars uppdrag innebär att informera om och torgföra den ena partens ståndpunkt. Det är en helt annan yrkesroll och ett helt annat uppdrag. Något vederbörande får betalt för och i sig är detta inte något kontroversiellt. Avsändaren är tydlig.

Men en journalist får aldrig bli en informatör åt den ena parten i en konflikt. Det är inte dennes uppgift. Informatören och journalisten har två helt olika yrkesroller och två olika uppdrag. Något Staffan Dopping berör när han i sin
blogg skriver: "För att man är en driven journalist är man inte automatiskt en kompetent och handlingskraftig informatör." Han har erfarenhet från båda sidorna och borde veta.

Journalistens uppdrag är att söka sanningen genom att beskriva verkligheten. Eller, återigen, borde vara. Så länge de flesta media och journalister lever på illusionen att de är objektiva och oberoende blir det så oerhört mycket viktigare att ställa sig neutral. Självklart måste journalisten rapportera om en viss ståndpunkt men aldrig utan att balansera detta med den andra partens syn. Samtidigt kan journalistens uppdrag aldrig vara att i balansens namn ge lika stor utrymme åt uppenbara tokigheter som ovedersägliga fakta. Och det är ett allvarligt problem om journalisten i sin iver att "berätta sin historia" blundar för diskrepansen mellan fakta och fiktion. Allt är inte konspirationer som glimmar! Men det är faktiskt lika fel att faktiskt inte ge tokigheterna något utrymme alls. Tokigheterna är en del av samhället som skall beskrivas men det är inte journalisterna som vare sig skall försöka försvara eller vederlägga dessa. Det finns det oerhört mycket mer kompetenta personer som kan göra. Personer som gärna bidrar med fakta till journalister som inte anar dolda agendor hos alla de anser innehar den minsta form av makt.