Sociala medier får en allt större betydelse. Som motbilder i ett annars enögt medielandskap. Men räcker det? Opinions- och granskningsnämnder i all ära men några reella konsekvenser får inte en fällning. Och det är inget som media med självaktning basunerar ut. Om de ens gör det. Och under alla omständigheter inget om vem som fällts, vilken specifik journalist som trampat i klaveret. Skillnaden mot alla andra yrkesgrupper som fälls i sina respektive personalansvarsnämnder är obehaglig.
I stort sett överallt i samhället i övrigt får fel i yrkesutövningen mycket allvarliga konsekvenser. En polis som begår tjänstefel får sparken. Och får han eller hon inte det är upprördheten stor. Liksom om han eller hon vore advokat i stället. Läkaren och prästen granskas in på bara skinnet och granskningen i sig torde utgöra den enskilt största självmordsorsaken i dessa grupper. Politikern och företagsledaren tvingas avgå. Att göra fel kostar. Utom för en grupp. Journalisterna. På sin höjd några symboliska kronor för arbetsgivaren att betala. För finns det ingen risk att åka dit för sina fel kan man fortsätta sina halvmesyrer. Och det är just precis vad en alldeles för stor del av journalistkåren gör.
Nej, inför en granskning av journalisterna som för andra yrkesgrupper. Låt straffen bli lika kännbara som för alla andra. Spelar ingen roll om det blir böter, fängelse, arbetslöshet eller självmord. Okej, det sistnämnda är drastiskt men det är faktiskt samma typ av straff som journalister omedvetet (förhoppningsvis - det måste vara så, annars är den journalistiska moralen rent kriminell) dömer ut så fort de bestämmer sig för att "nita någon" (på en lokalradiostation för några år sedan ett vedertaget begrepp och accepterad utgångspunkt inför reportage). Men det känns som det är det enda sättet till en förbättring om journalisterna vet att de råkar precis illa ut och bestraffas på precis samma sätt som sina reportageoffer, om de fortsätter slarva med sanningen på samma sätt som de gör idag.
Men visst, förslaget kan låta drastiskt. Särskilt i en global kontext där pressfrihet och avdagatagna journalister är alldeles för vanligt. Men det finns en viss skillnad på att i en allt annat än demokratisk omgivning söka avslöja oegentligheter och att i ett, trots allt, tämligen välfungerande samhälle söka skapa samma sorts rubriker. Med förvisso en del undantag så är ett relativt sett korruptionsbefriat och demokratiskt samhälle befolkat av individer som i grunden vill väl. Relativt få går till jobbet för att kunna skapa så stor skada som möjligt. Möjligen då med undantag från en del av journalistkåren. Å andra sidan, i en situation där hot mot journalister förväntas öka och sannolikheten att det påverkar redaktionella ställningstaganden anses låg, vore det inte läge att fundera om inte en del av dessa förväntade hot betingas av att det som skrivs inte speglar sanningen utan snarare bygger på ett lite för amibitöst antagande att den korruptiva nivån i Sverige är gravt underskattad?
En rejäl journalistisk ansvarsnämnd med reella sanktionsmöjligheter, vore det alldeles fel? En av de värsta saker som någon kan göra mot en medmänniska är att påtala dennes fel och brister till tredje man utan att ge vederbörande själv en balanserad möjlighet att förklara sin sida av saken. Vardagsmat i dagens medielandskap. Och tyvärr, den journalist som utan att reflektera över vad denne ställer till med när vederbörande bryter mot detta är nog inget annat än alldeles på tok för oupplyst, alternativt genuint ondsint. Och borde i inget av dessa fall få arbeta som journalist. Och i det sammanhanget är nog det enda som i någon mån skulle få den som fyller detta kriterium att skärpa sig, att denne får smaka på sin egen medicin och inte kan vara säker på att komma undan med att slarva med sanningen. De journalister som utgår från att spegla verkligheten borde inte behöva oroa sig men i övrigt är det dags att sluta dalta med journalistkåren. Lite ordentliga straff för tjänstefel vore inte helt fel. Om en fällning av PO innebar en mer eller mindre påtvingad förändring av karriärsvalet är förutsättningarna, jämfört alla andra, utjämnade!
