Inom matematiken beskriver en vinkel riktningsförhållandet mellan två olika linjer. Vinkeln kan ha vilket värde som helst och även en obefintlig vinkel är en vinkel. Noll grader för att vara exakt. Men alla andra vinklar är alltså en avvikelse från den räta linjen. En vinkel har inget värde annat än det numeriska och en vinkel kan således inte anses rätt eller fel med mindre än att vinkeln placeras i ett sammanhang. Då och endast då kan en tolkning ske huruvida den är korrekt.
Vinkelbegreppet används även i den moderna journalistiken där det är en uttalad regel att journalisten skall ge sitt alster en vinkel. Det sägs till och med att det första en journalist får lära sig är att hårdvinkla nyheter. Med vinkling i detta sammanhang åsyftas att beskrivningen skall baseras på journalistens subjektiva tolkning av ett skeende. Alltså att välja vad i det aktuella fallet journalisten skall fokusera sitt reportage på. Detta innebär dock att själva ingångsvärdet är att det som skall beskrivas både behöver förenklas och omtolkas på ett sätt som först och främst passar journalistens och dennes valda vinkels ändamål. Inte sakens i sig eller sanningens. På motsvarande vis som i matematiken krävs ett sammanhang för att vinkeln skall kunna förstås. Det räcker inte bara med ett numeriskt värde. Eller en artikel. En journalistisk vinkel kräver alltså att ett tillräckligt stort underlag av vinklar/artiklar produceras för att läsaren skall medges möjligheten att själv tolka skeendet. Det är en from förhoppning men i realiteten dominerar en vinkel. Som allt för sällan behöver vara sann. Och egentligen inte är något annat än en siffra.
Lite jobbigt blir det när man för skolelever på mediekompass.se försöker delge och försvara idén med att använda en vinkel.
"Något man ofta talar om inom journalistiken är "vinkeln". Med det menar man artikelns fokus. [...] Utan vinkel blir texten ofta rörig och tråkig så lägg ner lite tid på att hitta en bra vinkel till ditt reportage."
En objektivt beskrivande text blir alltså tråkig. Om den råkar vara sann är underordnat. Något som brukar manifesteras i uppfattningen att all journalistik skall bygga på en konflikt. En betydelse man även låter komma fram i sin beskrivning:
"Ett reportage kan egentligen handla om vad som helst! Det viktiga är inte VAD du skriver om utan HUR du skriver det."
Alltså, underskatta din läsare och förvänta dig att denne behöver hjälp med att förstå verkligheten på samma vis du som journalist väljer att förstå den och gör detta på ett så övertydligt sätt som möjligt. Kort sagt, vinkla!
Att utgå från en journalistisk vinkel innebär således stora problem för verklighetsbeskrivningen. Detta är emellertid något som undviks om journalisten istället väljer den "tråkiga" vägen att kallt och objektivt beskriva skeendet. Och komplettera beskrivningen alltefter att nya uppgifter framkommer.
Trots allt, det finns vissa poänger med att ändå ibland anamma vinkelinstrumentet. I danska wikipedia beskrivs journalistisk vinkel sålunda:
”Vinklen er fastlagt allerede i researchfasen, oftest som en hypotese, og derfor ser man af og til, at journalisten må erkende, at vinklen ikke holder - altså, at hypotesen ikke viser sig at være sand, eller at den ikke kan dokumenteres, og at journalisten derfor enten må droppe emnet eller vælge en anden vinkel.”
Denna tolkning av journalistisk vinkel kräver dock att journalistiken tillägnar sig en annan vetenskaplig term, hypotesprövningen. Men det kräver en hel del. Att som journalist redan från början ta ställning innebär att incitamenten att byta vinkel minskar. Har man investerat tid och försök till trovärdighet i en riktning kan det vara tämligen svårt att överge detta. Särskilt om man redan i marknadsföringen aviserar vilken vinkel man ämnar utgå från. En viss justering av rubriken behöver inte förändra grundtanken om vinkeln. Alltså riskerar journalisten låsa sig vid den ursprungliga tanken och det kan till och med bli en prestigefråga. En problematik den speglande journalisten inte behöver drabbas av.
Det är möjligt att det inte på något vis är tänkbart för journalistiken att överge vinkelinstrumentet. Men en hypotesprövning värd namnet, att i Poppersk anda lägga ner mer tid och energi för att motbevisa sin tes för att därigenom öka möjligheten att det sanna skeendet beskrivs, är önskvärt. Men ändå, tänk så mycket enklare det skulle vara för journalisterna att objektivt spegla verkligheten. Inte driva teser eller kasta sig in i förenklade tolkningar. Och så mycket deras trovärdighet skulle öka. Hoppas går ju.
Vinkelbegreppet används även i den moderna journalistiken där det är en uttalad regel att journalisten skall ge sitt alster en vinkel. Det sägs till och med att det första en journalist får lära sig är att hårdvinkla nyheter. Med vinkling i detta sammanhang åsyftas att beskrivningen skall baseras på journalistens subjektiva tolkning av ett skeende. Alltså att välja vad i det aktuella fallet journalisten skall fokusera sitt reportage på. Detta innebär dock att själva ingångsvärdet är att det som skall beskrivas både behöver förenklas och omtolkas på ett sätt som först och främst passar journalistens och dennes valda vinkels ändamål. Inte sakens i sig eller sanningens. På motsvarande vis som i matematiken krävs ett sammanhang för att vinkeln skall kunna förstås. Det räcker inte bara med ett numeriskt värde. Eller en artikel. En journalistisk vinkel kräver alltså att ett tillräckligt stort underlag av vinklar/artiklar produceras för att läsaren skall medges möjligheten att själv tolka skeendet. Det är en from förhoppning men i realiteten dominerar en vinkel. Som allt för sällan behöver vara sann. Och egentligen inte är något annat än en siffra.
Lite jobbigt blir det när man för skolelever på mediekompass.se försöker delge och försvara idén med att använda en vinkel.
"Något man ofta talar om inom journalistiken är "vinkeln". Med det menar man artikelns fokus. [...] Utan vinkel blir texten ofta rörig och tråkig så lägg ner lite tid på att hitta en bra vinkel till ditt reportage."
En objektivt beskrivande text blir alltså tråkig. Om den råkar vara sann är underordnat. Något som brukar manifesteras i uppfattningen att all journalistik skall bygga på en konflikt. En betydelse man även låter komma fram i sin beskrivning:
"Ett reportage kan egentligen handla om vad som helst! Det viktiga är inte VAD du skriver om utan HUR du skriver det."
Alltså, underskatta din läsare och förvänta dig att denne behöver hjälp med att förstå verkligheten på samma vis du som journalist väljer att förstå den och gör detta på ett så övertydligt sätt som möjligt. Kort sagt, vinkla!
Att utgå från en journalistisk vinkel innebär således stora problem för verklighetsbeskrivningen. Detta är emellertid något som undviks om journalisten istället väljer den "tråkiga" vägen att kallt och objektivt beskriva skeendet. Och komplettera beskrivningen alltefter att nya uppgifter framkommer.
Trots allt, det finns vissa poänger med att ändå ibland anamma vinkelinstrumentet. I danska wikipedia beskrivs journalistisk vinkel sålunda:
”Vinklen er fastlagt allerede i researchfasen, oftest som en hypotese, og derfor ser man af og til, at journalisten må erkende, at vinklen ikke holder - altså, at hypotesen ikke viser sig at være sand, eller at den ikke kan dokumenteres, og at journalisten derfor enten må droppe emnet eller vælge en anden vinkel.”
Denna tolkning av journalistisk vinkel kräver dock att journalistiken tillägnar sig en annan vetenskaplig term, hypotesprövningen. Men det kräver en hel del. Att som journalist redan från början ta ställning innebär att incitamenten att byta vinkel minskar. Har man investerat tid och försök till trovärdighet i en riktning kan det vara tämligen svårt att överge detta. Särskilt om man redan i marknadsföringen aviserar vilken vinkel man ämnar utgå från. En viss justering av rubriken behöver inte förändra grundtanken om vinkeln. Alltså riskerar journalisten låsa sig vid den ursprungliga tanken och det kan till och med bli en prestigefråga. En problematik den speglande journalisten inte behöver drabbas av.
Det är möjligt att det inte på något vis är tänkbart för journalistiken att överge vinkelinstrumentet. Men en hypotesprövning värd namnet, att i Poppersk anda lägga ner mer tid och energi för att motbevisa sin tes för att därigenom öka möjligheten att det sanna skeendet beskrivs, är önskvärt. Men ändå, tänk så mycket enklare det skulle vara för journalisterna att objektivt spegla verkligheten. Inte driva teser eller kasta sig in i förenklade tolkningar. Och så mycket deras trovärdighet skulle öka. Hoppas går ju.
