…är rubriken på en artikel på Newsmill där Aftonbladets förre chefredaktör gläds åt att Svea Hovrätt slagit fast att den svenska spellagstiftningen strider mot EU’s diskrimineringsförbud och ger kvällstidningarna rätt att publicera annonser för utländska spelbolag.
En seger för tryckfriheten..? Friheten när det gäller att publicera åsikter och värderingar som går på tvärs mot det i samhället rådande, är väsentlig för demokratin. Och en mycket starkt önskvärd rättighet i många länder. Sverige är inte ett land där vi behöver kämpa för den. Den finns. Sverige är ingen diktatur. I Sverige är det tillåtet att publicera de mest korkade åsikter och värderingar. Om rätten att publicera utländska spelannonser till exempel. Eller åsikter om detta är värt att betrakta som en tryckfrihetsfråga. Om tryckfriheten kommer att handla om rätten att publicera spelannonser betyder det förvisso att vi har kommit oerhört långt på detta område. Men det blir lite av dagens I-landsproblem. Alltså, inte mindre rätt men kanske inte det som lagstiftaren en gång primärt tänkte på när tryckfriheten slogs fast.
Men att det finns rättighet att i stort sett allt innebär inte att det finns en skyldighet att publicera i stort sett allt. Och det är då vi hamnar i en problematik kvällstidningsjournalistiken lett till. Att allt är rätt att publicera i tryckfrihetens namn. Att tryckfriheten kommit att handla om annat än syn på samhällets styrning och utveckling eller om demokrati. Att tryckfriheten ger ett fribrev att kränka integriteter, knäcka människor och vältra sig i snask och skvaller. Att allt som kan göra att vi säljer mer tidningar eller tjänar mer pengar är rätt att publicera med tryckfriheten i ryggen. Ett skäl så gott som något att ifrågasätta tryckfriheten och fundera på att begränsa den. Tanken är fullt rimlig och det märkliga är att det är representanter för tryckfrihetens företrädare som i så fall gräver tryckfrihetens grav.
