Men vem fan bryr sig!

Om Almedalen 2011 kan anses välutrustat avseende mängden seminarier om media och pressetiska frågeställningar må vara osagt. Diskussionen kan liksom inte anses vara för begränsad så länge vi har den pressetiska situation vi har i dagens svenska medielandskap. Dock genomgående intressanta seminarier vilka ingav ett visst hopp. Kvällstidningarnas chefredaktörer vidhöll vid flera tillfällen att den etiska diskussionen inom redaktionerna är livaktig och att all publicering föregås av nogsamma överväganden. Och att de pressetiska övertrampen i princip aldrig begås av gammelmedia utan att dessa snarare är ett resultat av nya medier där bloggare är en del. Underförstått är det alltså bloggare, twittrare och flashbackmobben som ringer till granskningsobjekten om nätterna, som klättrar omkring i deras trädgårdar och med teleobjektiv fotar in i vardagsrum. Skönt att det är klarlagt. Henrik Larsson angrep kanske fel målgrupp i sitt sommarprogram. Och märkligt att News of the world tvingas till nedläggning för vad nya medier gjort mot deras redaktion bland annat i form av planterade telefonavlyssningar. Eller är det händelsevis redaktionerna själva som faktiskt kanske bär skulden ibland?

Ett av seminarierna i Almedalen 2011 behandlade mediedrev och där försvarade återigen Expressens chefredaktör den höga etiska och moraliska ståndpunkt som han anser är kännetecknande för redaktionen. Det var nästan så att det väckte ett hopp om en ljuvligare journalistisk framtid. Men det var för ett kort ögonblick. En av paneldeltagarna berättade om sina egna upplevelser av att vara i centrum av ett drev eller en snackis eller var definitionsgränserna nu går. Om hur psykiskt påfrestande det är och hur dåligt han mådde. Om att offentliga personer och politiker också är människor och att ett drev kan bryta ned en människa fullständigt.

- "Men vem fan bryr sig. Nu får han väl ändå ge sig!"
- "Så jävla känslig man får vara då!"

I publiken fanns några Expressenmedarbetare. Deras suckande och interna kommentarer mellan varandra där ovanstående citat i allra högsta grad tydliggör att Expressen har en gedigen etisk resa att göra för att ligga i paritet med chefredaktörens i övrigt presenterade bild, var skrämmande att höra. Där fanns ingen medkänsla, ingen respekt och ingen förståelse för hur en medmänniska i kris och i centrum av ett drev kan må. Det var obehagligt. Så talar bara personer som förlorat sin moraliska kompass. I det perspektivet går det inte längre att hysa något hopp om en bättring. Istället är det bara att hoppas att Expressen gör News of the world följe till historien.