Orden är enligt Ulrika Knutson i Godmorgon Världen i P1 den 17 juli 2011 Åsa Mobergs. Och innebär att den som har en vision om att jakten på nyheter även handlar om att ta ansvar för att det som rapporteras inte bara är rätt utan också får rimliga mänskliga konsekvenser för de omskrivna, bör söka sig ett annat yrke. Som blivande journalist skall alltså aspiranten inte ha några dubier inför att knäcka några liv för att skapa nyhetsomletten. Visst, oundvikligt ibland. Kanske i vissa fall till och med nödvändigt att vissa saker släpas fram i solljuset. Men ansvaret för den knäckte då? När indignationen lagt sig eller visat sig vara omotiverad? När storyn är stendöd? I snart sagt alla professioner med en etisk kod ingår en slags non nocere-princip. Att inte skada i onödan. Faktiskt även i de pressetiska reglerna. Men likafullt ser vi ytterst sällan dessa regler fullt ut omsatta i praktiken.
I det juridiska systemet knäcks också människor på löpande band även om man med till visshet gränsande sannolikhet kan anta att andelen motiverade knäckningar är betydligt högre än i det journalistiska systemet. Den juridiska processen innebär ju att skuldfrågan har vänts in och ut ett stort antal gånger och att inte beakta olika synpunkter och faktakällor är ett tjänstefel. Men när knäckningen är en realitet, dom har fallit och basunerats ut så slutar inte det juridiska systemets ansvar. I kriminalvårdens uppdrag ingår rehabilitering och stöd. Syftet är ju att en brottsling skall kunna komma ut till samhället igen som en fullt funktionsduglig medborgare. Det syftet har aldrig journalistiken. Den går ut på att döma på ett icke rättssäkert underlag och sedan förneka den dömde all rätt till stöd och rehabilitering för att kunna komma tillbaka till samhället igen. Vilket är synnerligen allvarligt med tanke på andelen oskyldigt dömda i medierna.
Ett tungt vägande argument mot dödsstraff är att i den händelse straffet visar sig vara fel är det omöjligt att i efterhand rätta till detta lilla misstag. Därför har det svenska juridiska systemet en möjlighet att såväl erbjuda stöd som gottgörelse (även om gottgörelsen inte på långa vägar kompenserar den verkliga förlusten) till den oskyldigt dömde. Och de av juridikens tjänstemän som känner tveksamhet inför knäckandemomentet i yrket kan sova lite bättre om nätterna. Inom journalistiken får sådana blödiga typer söka sig någon annanstans. Eller nöja sig med att skriva radannonser och predikoturer. En journalist av idag skall vara beredd att få blod på sina händer. Och trivas med det.
Eller skall vi se det så att det är tur att det finns någonstans i samhället där mobbarna och sadisterna kan få ha sin fristad? Synd bara att den mänskliga kostnaden för rådande ordning är så hög.
Ett tungt vägande argument mot dödsstraff är att i den händelse straffet visar sig vara fel är det omöjligt att i efterhand rätta till detta lilla misstag. Därför har det svenska juridiska systemet en möjlighet att såväl erbjuda stöd som gottgörelse (även om gottgörelsen inte på långa vägar kompenserar den verkliga förlusten) till den oskyldigt dömde. Och de av juridikens tjänstemän som känner tveksamhet inför knäckandemomentet i yrket kan sova lite bättre om nätterna. Inom journalistiken får sådana blödiga typer söka sig någon annanstans. Eller nöja sig med att skriva radannonser och predikoturer. En journalist av idag skall vara beredd att få blod på sina händer. Och trivas med det.
Eller skall vi se det så att det är tur att det finns någonstans i samhället där mobbarna och sadisterna kan få ha sin fristad? Synd bara att den mänskliga kostnaden för rådande ordning är så hög.
