Därför är det glädjande att åtminstone en redaktion vågar
satsa på något nyskapande som egentligen inte är något annat än en återgång
till de journalistiska kärnvärdena. Nerikes Allehandas reportrar Angela
Hanagarth och Tina Enström började under februari
arbetet med en artikelserie kring frikyrkorna i Örebro län. Men istället för
att på modernt och vedertaget manér göra detta under största diskrektion och
styra informationsinhämtningen till källor som kan bekräfta uppställt tes
snarare än tvärtom, gör man tvärtom. På tidningens hemsida har en blogg startats
vilket utgör basen i arbetet. Frikyrkobloggen låter personer med erfarenhet,
åsikter och/eller engagemang i frågan komma till tals. Öppet och offentligt.
Och från det material som man på detta vis samlar in, parat med de mail som
erhålls under arbetet samt egna intervjuer bör man erhålla ett faktamässigt
helt annorlunda material än vad som skulle varit fallet om de istället arbetat enligt
gängse granskningsnorm. Och kondensatet av allt detta är vad man avser publicera i pappersutgåvan
så småningom.
I en av bloggposterna förklaras upplägget:
"På redaktionen undrade en kollega häromdagen varför vi inte skulle göra en klassisk, traditionell hårdgranskning av frikyrkan. Och visst, det har kommit in sådana tips, om till exempel kopplingen mellan personer med makt och frikyrkan.
Men det här är en annan typ av granskning. Istället för att till exempel leta skandaler, granska kronor och ören eller räkna antalet kvinnliga pastorer så valde vi en annan metod. Vi ville prata med människor om vad frikyrkan betyder för dem. Utan att väja för det som är svårt och känsligt. Till exempel synen på homosexuella, alla förbud som har funnits eller synen på dem som inte är kristna.
Det är också en granskning, fast på ett annat sätt. Ibland är vi journalister själva fast i en mall. Det ska bli spännande att höra vad ni tycker om resultatet."
Visst, det är faktiskt lite svårare, det tar lite längre tid och sannolikt måste fler aspekter vägas in än den enklast publicerbara. Och det hela är en fantastisk interaktion mellan sociala medier och traditionellt redaktionellt arbete. Det är ett steg i rätt riktning. Hoppet kring dagens journalistik är inte ute. Det förefaller finnas ljuspunkter och det är en from förhoppning att fler redaktioner börjar fundera i liknande banor.
Journalister rankas inte särskilt högt i allmänhetens ögon. I Medieakademins förtroendebarometer för 2012 ligger journalister sist. Ynka 24%. Det finns skäl för det. Inställningen att det finns skandaler under varje sten och att man därför inte ens behöver lyfta på den för att skriva något nedsättande är ett sådant skäl. Nerikes Allehanda bör ha tagit ett nyskapande steg för att återupprätta förtroendet. Heder åt det initiativet.
I en av bloggposterna förklaras upplägget:
"På redaktionen undrade en kollega häromdagen varför vi inte skulle göra en klassisk, traditionell hårdgranskning av frikyrkan. Och visst, det har kommit in sådana tips, om till exempel kopplingen mellan personer med makt och frikyrkan.
Men det här är en annan typ av granskning. Istället för att till exempel leta skandaler, granska kronor och ören eller räkna antalet kvinnliga pastorer så valde vi en annan metod. Vi ville prata med människor om vad frikyrkan betyder för dem. Utan att väja för det som är svårt och känsligt. Till exempel synen på homosexuella, alla förbud som har funnits eller synen på dem som inte är kristna.
Det är också en granskning, fast på ett annat sätt. Ibland är vi journalister själva fast i en mall. Det ska bli spännande att höra vad ni tycker om resultatet."
Visst, det är faktiskt lite svårare, det tar lite längre tid och sannolikt måste fler aspekter vägas in än den enklast publicerbara. Och det hela är en fantastisk interaktion mellan sociala medier och traditionellt redaktionellt arbete. Det är ett steg i rätt riktning. Hoppet kring dagens journalistik är inte ute. Det förefaller finnas ljuspunkter och det är en from förhoppning att fler redaktioner börjar fundera i liknande banor.
Journalister rankas inte särskilt högt i allmänhetens ögon. I Medieakademins förtroendebarometer för 2012 ligger journalister sist. Ynka 24%. Det finns skäl för det. Inställningen att det finns skandaler under varje sten och att man därför inte ens behöver lyfta på den för att skriva något nedsättande är ett sådant skäl. Nerikes Allehanda bör ha tagit ett nyskapande steg för att återupprätta förtroendet. Heder åt det initiativet.
