söndag 6 november 2011

Uppdrag Granskning – murder by proxy?

Så här då drevet dragit igång igen. Efter veckans avsnitt av Uppdrag Granskning där en familj uppenbarligen blivit oskyldigt anklagade för sexuella övergrepp mot sina barn och där socialtjänsten uppträtt minst sagt klandervärt är folkdomstolen i gång. Vi har varit med om det förr. Självfallet höjs röster om politikers, tjänstemäns, polisers och åklagares omedelbara avgång. Och lika självklart drar frustrerade medlemmar av folkdomstolen sin del till rättsskipningen och mordhotar ansvariga personer. I en artikelkommentar i Gefle Dagblad noteras att:

 dom ska väl inte behöva mördas det låter ju otäckt, men dom har väl inte vett att avgå självmant så...”.

Att den kommentaren gått igenom tidningens modererande filter är bara i sig rätt obehagligt. Och sakfrågan drunknar i en obehaglig eftersmak att enskilda personers liv hotas. Och den rätt ensidiga vinklingen och med kännedom om Uppdrag Gransknings i en del tidigare fall rätt tveksamma arbetsmetoder gör att ugglor borde anas i mossen. Är det verkligen så illa ställt med kompetensen hos socialtjänsten i Sandviken eller finns det en annan bild som inte kommit fram, möjligen på grund av att fall som dessa ofta får handläggas med både försiktighet och sekretess? Ett faktum som gör det så mycket enklare för Uppdrag Granskning att driva en ensidig indignationslinje.

Det är faktiskt inte så svårt att googla fram andra bilder. En av huvudpersonernas blogg ger en förvisso subjektiv men ändå förklarande bild, domslutet är offentligt och det faktaunderlag som beslut har fattats på ter sig inte längre så oerhört märkligt. Om än det går att fundera kring enskilda tolkningar.

Fast, oavsett vad som är sant eller ej i hela historien, det som oroar mest är ändå hur enskilda journalister kan sätta sig så till doms över människor, i detta fall i beslutsfattande positioner. Visst vill de driva sin tes och få uppmärksamhet för sitt arbete men om de inte ens för ett ögonblick anar vad för mänskliga konsekvenser, hotet mot de anklagades liv, de manar fram är det illa. Och om en sådan aning trots allt funnits men inte fått dem att nyansera sina historier är det ännu värre. Tycker de till och med att det kan vara rätt okej att folkdomstolen utmäter ett dödsstraff som konsekvens av ett reportage så är det rent ut fruktansvärt. Då har vi journalister som kan medverka till mord utan att riskera blod på sina egna fingrar. Det kan väl ändå aldrig ha varit journalismens grundtanke?